äntligen hemma! jag börjar fundera på om jag har utvecklat någon allergi eller något för imorse ville jag bara dö. jag hade så jävla ont i magen och låg och hyperventilerade på toagolvet (just like back in the days efter en redig fylla) men kom trots det iväg till skolan efter ett par timmar. väl där gick jag och bethina och käkade lunch sen gick jag raka spåret till expeditionen och bytte historiakurs från två tillfällen i veckan till distans. det är det jag orkar med just nu, och varför göra allt så mycket svårare när det finns ett bättre alternativ..?

satt och pluggade någon timme och sen åkte jag hem. ska ta ett mellanmål nu sen ta en powernap för jag är slut som människa.

stod och surrade med min granne en stund också.. hon har blivit riktigt bra på svenska!

jag kom aldrig iväg till nmg i fredags då jag åkte på magsjuka. igår mådde jag bättre men var extremt trött så jag slappade och sov typ hela dagen, men idag känner jag mig lite piggare. jag hade tänkt möblera om i sovrummet, vika tvätt och plugga, men jag är nöjd om jag orkar göra en av dom sakerna. sen har jag funderat över om jag ska göra en sammanfattning över 2011.. men vi får se hur mycket jag orkar idag.

borsta tänderna, tvätta bort sminket och ställa klockan. äntligen kväll!
imorgon åker jag till nmg. sweeeeeeeeeet!

jag har haft en jätteskön helg på nmg. vi har sett film, bowlat, varit på talardag och ätit en massa, massa onyttigt skit. så nu är jag sådär lagomt rund och fin.

väl hemma igen kändes det halvtungt. jag stack iväg och köpte en bok till engelskan och då kom den här längtan efter att vara helt ansvarslös igen. jag vet att det inte funkar så, att jag inte bara kan avsäga mig allt ansvar, men jag har ingen motivation alls. kom precis på att jag fick en uppgift av min terapeut som har med motivation att göra så jag ska slänga i mig lite middag, sticka iväg och handla mjölk och sen göra uppgiften. sen plugga. sen sova. sen är det vardag igen. fan, vad fort helgerna går.

jag vill börja med att tacka så otroligt mycket för det stöd jag fått av min omgivning på sista tiden. ni har hjälpt mig så mycket. varenda kommentar, varenda sms, varenda samtal och varendaste ord ni sagt har gått rakt in i hjärtat på mig. tack.


idag har jag varit i skolan. i ungefär 15 minuter. lätt värt att kämpa sig upp klockan sju imorse efter 4 timmars sömn för att åka med lokaltrafiken under rusning endast för att biträdande rektorn ska infinna sig och berätta att läraren är ute och reser.
i övrigt har jag haft en bra dag. bethina följde med till nmg idag och det kändes så fint att kunna visa henne vart jag var när jag förändrade hela mitt liv. som att hon fick ta del av mitt förflutna på något sätt.
vi drog och käkade lunch i skanstull, sen gick vi tillbaka till skolan för att sätta upp några lappar om kurslitteratur som var till salu. har fått sålt två av tre böcker och även köpt två.

nu ska jag byta om, sen ta en powerwalk och svänga förbi biblioteket.

åter igen; tack ♥

om jag ska vara riktigt ärlig så har jag mått skitdåligt sen i mitten på november. det var då händelserna började avlösa varandra, en efter en, och jag har aldrig riktigt haft tiden eller orken att ta itu med alla tankar och känslor som har kommit med allt som hänt. just nu känns det mesta ohanterligt och jag har ingen som helst lust att ta det ansvar som krävs för att jag ska behålla det jag har trots att jag vet att om jag inte gör det så kan jag förlora allt, om jag ens överlever ett återfall. alla gör ju inte det. turligt nog så har jag ett bara för idag-program att luta mig mot. oturligt nog glömmer jag det. det var ett par månader där som det inte var några svårigheter alls att vara drogfri, men på senaste har det verkligen varit en kamp. jag inser att det är många som inte förstår hur kämpigt det ibland kan vara att behålla drogfriheten. det är så mycket som förut var självklart för mig som inte ens är att tänka på nu. jag kan inte gå ut på krogen för att distrahera mig med annat, inte ens för att jag har lust. jag kan inte ta ett glas vin till middagen. jag kan inte röka lite brass för att varva ner. jag kan inte ta insomningstabletter för mina sömnproblem. jag kan inte ta ångestdämpande när jag mår piss. jag kan inte ta någonting EN gång för det är så det kemiska beroendet funkar. jag önskar att det inte var så, men så är det. och nu är det hardcore och det är jävligt, jävligt jobbigt.

i förrgår kraschade min dator i exakt samma sekund som jag skulle lägga över min hemtenta på ett usb. igår tog jag med mig datorn till exert och blev kvar i över två timmar. försökte förklara för dem att jag verkligen behövde ha det som fanns i hårddisken. dom sa att det tyvärr inte gick. jag bad dem sen att omformatera min dator. gick inte. jag visar upp försäkringen och säger att jag vill ha en ersättningsdator så länge min dator är inne på lagning. det gick inte heller. efter att jag blivit hänvisad till ytterligare en expert-affär och kört på mitt trevliga sociala bemötande blev jag kraftigt less. slutade leka trevlig och blev arg, ifrågsatte varför de lovar saker (skriftligt dessutom) som de inte kan hålla. stod och övervägde om jag skulle nämna att min styvfarsa är konsumentrådgivare, men det behövdes inte. jag fick jag låna en dator tills vidare. skönt att jag vann den striden. mindre skönt att jag fortfarande står utan hemtenta. 40-50 fucking jävla hortimmar har jag spenderat för att bli närstintill klar med den, och nu får jag börja om och har fortfarande inlämningsdag nästa vecka. idag bestämde jag mig för att inte börja om med den. det är helt enkelt inte värt att riskera min drogfrihet på grund av ett skolarbete. för det är så det kommer bli. jag har inte tid att gå på möten, inte tid att sova ordentligt, jag har inte tid att vara social med någon, knappt min familj, jag har inte tid att jobba i stegen eller tid till att bara vara. jag är lättirriterad, får utbrott, kan börja gråta närsomhelst, är konstant stressad och att inte ha den tid och det utrymme jag behöver är en väg som för mig leder raka vägen till återfall.

så jag skiter i det. den här gången är konsekvenserna betydligt större om jag börjar om med hemtentan än om jag släpper taget om den.

idag börjar jag känna mig som människa. det var tokjobbigt att vara i arvidsjaur, delvis för att jag nästan enbart förknippar det stället med misär, delvis för att det var alldeles nyligen, men ändå en hel livstid sen jag själv levde i den misären. jag har ett helt annat liv nu. jag har inga nojor, inga vidriga psykoser, ingen jakt efter något som jag nu förstår var något som skulle göra mig mindre trasig (men som jag faktiskt inte kan finna i yttre ting), inga snetändningar, inga snefyllor, inget smygande, inget bombnedslag till lägenhet. visst kan det vara rörigt i den här lägenheten också emellanåt, men det är så mycket mer än bara en lägenhet. det är ett hem. någonstans dit jag faktiskt kan längta och någonstans jag känner mig trygg. och nu ligger jag här, drogfri, i min nya säng i mitt nya hem med min drogfria kusin som jag tidigare delade min misär med, men som nu gör mig mer och mer stolt över henne för var dag som går. jag går i skolan, jobbar med att hålla mitt kemiska beroende i schack och står min familj närmare än vad jag gjort de senaste 15 åren.

att vara i arvidsjaur var som att gå in i en bubbla där tiden står stilla och alla känslor är kvar. fan vad jag är glad att jag tog mig därifrån, en gång för alla.

jag har varit skapligt effektiv idag. var iväg med t och lämnade tillbaka en lampa, hjälpte en unge åka rulltrappa, jag har dammsugit, torkat golvet, tagit upp julgranen och pyntat den och typ hela huset. nu ska jag skrubba av mig sen åker jag och mamma iväg och solar. när vi kommer hem ska jag färga ögonbrynen och fransarna hade jag tänkt.. får se om jag orkar.


med andra ord så har jag haft en helt okej lördag :)

nu är jag hos mamma och tommy och det är så otroligt skönt. jag var iväg och klippte en kvinna från 12-stegsprogrammet idag och det kändes bra. som en liten julklapp. hon kom och mötte mig på söder med barnvagnen och hennes son är helt bedårande. en liten luring på 10 månader.

vi drog och handlade när jag kom till bålsta, sen har vi käkat och nu ligger jag och mamma i soffan och tommy sitter och pratar MED datorn.

det blir inte många knop ikväll. jag känner mig fortfarande halvkrasslig och det var fan två veckor sen jag började bli förkyld.

ha en fin kväll.

4 dagar

kass uppdatering men jag har inte orkat. veckan har i alla fall sett ut såhär;

söndag - var hos m&t, pluggade.

måndag - stötte på stockholms suraste kärring på pendeltåget klockan sju på morgon. sjukanmälde mig från skolan, gjorde dock service på kvällen.

tisdag - skola, fick betyg i naturkunskap.

onsdag - skola, psykologiprov (som f.ö gick åt helvete).

torsdag - eftervård, julbord, handla julklappar, möte.

alltså jag kan ha den bästa grannen ever. förutom tina då såklart. hon var den bästa grannen ever ever. i alla fall, min granne som jag har nu är från tyskland och börjar lära sig svenska och kom precis över med en tysk bakelse som hon har gjort och slagit in. så söt.

nu ska jag bädda rent i sängen, ladda kaffekokaren, packa inför morgondagen och slänga iväg en bön om att jag ska må bättre fysiskt, psykiskt och känslomässigt imorgon.

idag har jag varit och tränat för första gången på 5 månader. när jag bodde på nmg var vi på gymmet två gånger i veckan men sen jag flyttade till älvsjö har jag inte varit på gymmet en enda gång. det kändes måste jag säga.

vi käkade lunch för en stund sen och nu ska jag hoppa i duschen. mot kvällen ska vi göra julgodis men innan dess måste jag plugga.

ha en trevlig lördag.

jag fattar inte varför det ska vara så jävla svårt att göra bort hemtentahelvetet! jag har sånt förbannat motstånd att hälften vore nog. så, nu har jag gnällt av mig så nu ska jag gå och borsta tänderna, tvätta bort sminket sen bara plocka fram böckerna och göra det.

under tiden bethina satt med nationella pluggade jag ändå i tre timmar så jag gjorde bort avsnittet om judendomen. nu är jag hos mamma och tommy. vi har käkat middag och sen drog jag och mami iväg och köpte godis. nu mår jag illa som en gris och har gett mig fan på att inte äta mer skit i helgen. jag är på god väg att tappa rösten så jag hoppas att jag kan prata imorgon. fast det är lite häftigt med hes röst.. det låter bad ass.

NEJ, NU MÅSTE JAG PLUGGA!